Orkar inte
Flyttfågel
När jag vaknade i morse upplyste telefonen mig glatt om ett sms.
Ring när du kan, ring mig! Puss
Jag kliade sömnen ur ögonen och med sömen fortfarande som ett tjockt täcke i min hals klickade jag vant fram hans nummer.
Hans röst lät skadad va tårar och uppgivenhet. Som om natten hade tagit en del av hans vardag och kört den genom en blender.
Nu är allr satt i rullning. Vi har pratat och gråtit under natten. Slutsatsen var att vi ska gå delade vägar.
Mina tankar snurrar och mina ben blir svaga.
Ok, jag vet inte vad jag ska säga Haakon jag finns här om du vill prata.
Ja det kommer jag behöva. Men just nu har jag inte så många ord att uttala.
Kan vi ses ikväll?
Ja, ring mig när du är klar på jobbet.
Ok, puss
puss
Att vara rädd för dagen.
Igår spenderade vi fyra underbara timmar på havet, medans solen gav oss sina första varma strålar lärde han mig att hantera ett kastspö utan större framgång.
Orden leker mellan våra läppar. Våra tungor börjar forma allt mer djupa ord.
H: Vad vill du med det här?
A: Jag vet inte, jag kan bara lova att det här är något jag vill låta ta tid. Jag varken kan eller vill stressa. Det finns så mycket jag inte vet om dig. Men att jag älskar dig är något som står skrivet allt för stort i mitt huvud.
H: Det måste få ta tid, jag är fortfarande gift. Men något säger mig att det här är speciellt. För första gången i mitt liv är jag svartsjuk. Du gör något med mig jag inte kan förklara.
A: Jag vill bara att du lovar mig en sak: Lämna inte henne bara för mig, det måsta vara ett beslut du tar eftersom du inte älskar henne.
H: Att vi går delade vägar handlar inte om dig. Det handlar om mig och henne.
Vågorna vaggade oss åter in i ett lugn.
Några ord är sagda, många finns kvar och väntar på rätt tillfälle.
Tystnaden av betänketid.
Åter igen slås jag omkull.
Våra möten blir allt mer intensiva
Han håller om mig och säger att han älskar mig
Jag blir varm
Han ger mig stöd
Vi spenderar timmar med att bara prata om det förflutna
Mina händer känns små i hans
Haakon har tagit första steget mot en skillsmässa....
Närmare?
När vi går där brevid varandra kommer frågorna allt tätare. Vi ser på varandra med tårar i ögonen och taggar fortfarande kvar på våra kroppar efter den trånga stigens snår.
Kommer vi våga ta steget ut på stora vägen.
Att skilja sig tycks ha blivit en tanke.
Han är ett beroende
Inte längre
Jag behöver honom vid min sida, jag mår bra av att se honom, jag smälter i hans armar och jag kan stirra oavbrutet på telefonen i väntan på honom.
Am I going insane???
En eftermiddag
Han låter sin näsa röra min, han kysser mig mjukt och mina läppar drunknar i hans, han lägger sina läppar nära min hals och andas varmt, han låter sina finger toppar smeka mina bröst mjukt.
Han, andetag som blir tyngre, fingrar som rör naken hud, kärlek, lustar.
En underbar eftermiddag.
Ett beslut att fatta!
Jag har stött på ett vägskäl, ett beslut måste fattas men jag kan inte.
Höger betyder att jag håller en del saker i mitt huvud.
Vänster betyder att jag ska skriva med hela min hjärna och själ, låta er se in i mina innersta rum. Få er att förstå mer än vad jag själv gör ibland. Låta era ögon döma en del av mig ingen fått se.
Höger?
Vänster?
Akutresa
Innan planet hade tagit sina första skakande meter luft under vingarna saknade jag honom. Hans varma händer, iskalla ögon (Kanske iskalla låter negativt men så är inte fallet kan bara inte finna ett bättre ord för hur dom ser ut.)
När jag landade och slog på min telefon pep det till i telefonen
Saknar dig redan
Värmande, underbart och skrämmande.
Betyder detta att vår rellation på något sätt har tagits till en ny nivå? Har vi skapat ett utrymme i våra huvud där illusionen om att han och jag är ett vi?
Om jag blundar känner jag fortfanande hans läppar mot min hals och ett leende sprider sig löjligt på mina läppar.
Olika i dagens hetta
Våra hjärtan spelar på samma planhalva men vår vardag gör det inte.
Är det ett hinder för att förstå att kärlek faktist finns eller är det en indikation till att vi ska lägga ner allt?
Ska vi ta oss över även den bredaste oxern eller ska vi vägra ut oss i första omgången??
älska är svårt.......
LÅÅÅNG dag på jobbet.
Allt som snurrar i mitt huvud är att jag allt starkare ser att vi har något stakt ihop.
Underbara man, vad gör du med mitt hjärta???
Korthårig och glad.
Han lägger mitt hjärta omkull.
Han tittar på mig med ögon som skapar hål, längtan och delad omsorg.
Har har ord lätta som fjärdrar och tunga som bly.
Han sa att han älskar mig.
Han sa att han bryr sig.
Med blicken i marken berättade han mer än jag förstår.
Jag älskar, han älskar.
Att lätta en kväll
Hon har verkligen lättat upp min kväll. Efter att vi pratat om fjäderlätta saker en stund börjar vi diskutera konstiga sidor på nätet. Av någon anledning börjar vi sappa in på sexnoveller.
I ca 20 har mina ögon förudrats och roats av dessa ganska suspekta och underhållande texter. Som för övrigt har mer felstavningar än vad som är hälsosamt.
Hur håller man sig för skratt?
Jag menar hur många har varit med om följande:
Han tittar på mig och med manlig och lite sträng röst säger han "Är du redo för kuk?"
Ja kan inte låta bli att häpnas över att människor ser använder detta till sexuell njutning och inte humor.
Trött
Han är vacker när han känner sig hemma, när han har hav under fötterna och blicken speglar sig mot havet.
Jag kan inte förklara vad som gör honom speciell. varför jag inte bara har kunnat stänga av.
Stänga av som jag brukar.
Inget är som det brukar.
Inget.
Ögon av tårar
Jag har sårat någon jag faktist har känslor för.
Varför?
Samtidigt som det känns underligt bra att han faktist har känslor för mig.
Trode att han på något sätt hade skapat ett utrymma utan känslor där vi bara utbytte ord och fingertoppskänsla
Känslor
Han har verkligen känslor, känslor som jag har trampat på. inte bara med en tå utan en stilettklack med hela min vikt.
Är detta en mental lek för mig själv?
Skapar jag en känslomässig utmaning för min hjärna och hjärta?
Nu då?
Så står han i min hall, ger mig en kram
Han går före mig in i vardagsrummet med ett stakt uttryck i ansiktet och oro i ögonen.
Antingen ber du mig dra åt helvete eller så får du sluta.
Jag frågar
Sluta med vadå?
H: Jag vet att jag inte har rätt att säga vad du får eller inte får göra men om du ska ligga runt vill inte jag vara en del av detta längre. Jag mår skit av dina handlingar, ditt beslut om att ligga med inte en utan TVÅ personer.
Jag tittar storögt på honom och känner ångesten komma tillbaka och viskar
Förlåt
H: Förlåt? Det var väll ett val? Du gjorde ett val, ett val som sårade mig så jävla mycket att jag fan inte kav varken äta eller sova. Jag har aldrig mått så jävla pissigt som jag gör just nu. Om det här bara är en lek för mig be mig dra åt helvete och gör det nu.
A: Jag viste inte att du brydde dig. Jag vill allt annat än att be dig dra åt helvete. Jag... jag älskar dig
H: Ok, dina handlingar pekar ju inte direkt åt det hållet, eller?
Jag känner den första tåren rullar ner för min kind medans illamåendet växer i min mage. Jag har aldrig ångrat något jag gjort så starkt, försöker förklara med det känns som om mina ord är fumliga och tomma jag tystnar och låter tårarna fortsätta rinna.
En timma senare sitter vi båda i tårar.
H: Jag klarar verkligen inte att känns såhär, min tillit till dig har fått sig en tern men jag älskar dig för mycket för att låta dig gå.
A: Jag kan inte säga mer än förlåt ett löfte som kan kännas tomt, men jag jobbar på det.
En tung natt.
I väntans tider....
Vill han inte mer?
Har han tröttnat på att jag är för flitig på att slå in hans nummer i sms och samtals-fältet?
Ingen kontakt med honom idag, skapar större oro än den korta ton han använde vid vårat senaste samtal.
Tystnad
Ovishet
Att ha dessa två redskap i sina händer mot någon annan skapar ett stort maktövertag.
Vet han om att han har redskapen?
Rider han på den vågen?
Många frågor.
Tystnad....
Jag berättade för honom om natten.
Kasnke ett felaktigt beslut, men jag var tvungen, vi pratar ju om allt.
Lång tystnad.....
Han blir kort i tonen och refererar till en dålig dag.
Jag tjatar på honom och ber om förklaring.
Han ber mig vänta tills vi ses.
Jag hatar att vänta!!!!!!!!!!!!!!!!!
Dålig meny
Gårdagen slutade med en efterfest, en man med vackra drag, en gitarr, en kollega, en tom lägenhet och en timmes passion ihop.
En spontan tanke styrd av alkohol, gitarr spelande och kåthet.
Vi valde att ha en trekant.
Jag vaknade och inser
FAN
Ett dåligt beslut, ett felaktigt val. Medans min hud fortfarande doftade av deras närhet växte ångern i mig.
Duschen tog bort bort doften av dem men inte ångesten.
Ångest
Något som normalt sett inte finns på min meny när det gäller sex.
Förändras jag av honom?
Välkommen hem!
Börjar känna mig hemma på bloggen.
Fick frågan av en vän hur han ser ut, Haakon alltså.
Lång
Mörkhårig
Riktigt blåa ögon
Stora mjuka läppar
Bullrig
Spontan
Eftertänksam
För mycket?
För lite?
UNDERBAR!
Vart finns känslan?
Det hela var en trevlig och lugn kväll. Jag förstår ingenting. Lever hon efter:
Håll dina vänner nära men dina fiender närmare
Eller ser hon inte det som alla andra tycks skymta bakom vår fasad. Det finns så mycket känslor som bara ligger och väntar på att få hoppas ur skalet.
Känslorna är så starka och många att så fort jag öppnar dörren lite väller dom över mig med styrkan av en tsunami.
Vad ska jag göra? Jag vet fortfarande inte riktigt vart hans känslor ligger!
