Älskarinna....

Efter mormors flykt till andra sidan insåg jag till slut att jag hade ett behov av att åka hem till mamma. Utan större varningar och lite meckande med schema begav jag mot sverige.

Innan planet hade tagit sina första skakande meter luft under vingarna saknade jag honom. Hans varma händer, iskalla ögon (Kanske iskalla låter negativt men så är inte fallet kan bara inte finna ett bättre ord för hur dom ser ut.)

När jag landade och slog på min telefon pep det till i telefonen

Saknar dig redan

Värmande, underbart och skrämmande.

Betyder detta att vår rellation på något sätt har tagits till en ny nivå? Har vi skapat ett utrymme i våra huvud där illusionen om att han och jag är ett vi?

Om jag blundar känner jag fortfanande hans läppar mot min hals och ett leende sprider sig löjligt på mina läppar.