Älskarinna....

Jag gjorde klart det som var kvar. Kvällen var lika lugn som jag trodde och servisen för kvällen skyndar hem och ber mig låsa när jag går.

Vi är kvar ensamma. Efter ca 10min tystnad tittade han på med väntande blick, som om han väntar på att jag ska fråga. Som om orden är för svåra att bara haspla ur sig och behöver en fråga för att lockas ur honom.  Så jag sa

Jag vill veta allt

Han tittade fortfarande tveksamt på mig.

Sen spottar han ur sig allt som om det var ett gift.

Det här var det värsta vi har haft under våra 11år. Hon känner mig och vet att hon ska ta mig när jag är skitfull för då är jag sämst på att diskutera och argumentera, hon motade in mig i ett hörn i natt och jag viste inte hur jag skulle ta mig ur. Så jag sa att du är kär i mig.

Sen tittar han på mig med en blick som säger mig att det inte är någon ide att bli arg för han har stängt av den kanalen.

Jag skrattade och sa

Som om jag, JAG skulle vara kär i dig
 

Han kontar med att

Men vad skulle jag säga då?

Så nu hatar hon nog mig ännu mer om det nu är möjligt"

Jaja jag försökte skaka av mig det hela. Skrattade mer men hör mig själv skratta ett plastigt skratt, ett skratt som får mig börja undra om jag ljuger för mig själv.

Börjar jag få känslor för honom?

Förlåt, jag vet att det blev ett jätte långt inlägg.