Hans hus.

ensam i hans hus medans han är många mil bort.
Väggana kantas fortfarande av bilder på dom ihop.
Hennes lukt har försvunnit i takt med bladens gröna färg och de numera bruna bladen skänker numera ingen glädje.

bilderna stirrar på mig ibland men jag försöker att inte tänka på dem. Jag försöker att känna mig välkommen här och han gör inget för att motverka det. Han välkomnar och värmer med mjuka ord och varma händer.

timmen är egentligen aldeles för sen men musik och hans hejdå-kyssar håller mig vakna.

Den mannen för mig till en tid bortom motorvägen
Underbara man

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0