Hans hus.
ensam i hans hus medans han är många mil bort.
Väggana kantas fortfarande av bilder på dom ihop.
Hennes lukt har försvunnit i takt med bladens gröna färg och de numera bruna bladen skänker numera ingen glädje.
bilderna stirrar på mig ibland men jag försöker att inte tänka på dem. Jag försöker att känna mig välkommen här och han gör inget för att motverka det. Han välkomnar och värmer med mjuka ord och varma händer.
timmen är egentligen aldeles för sen men musik och hans hejdå-kyssar håller mig vakna.
Den mannen för mig till en tid bortom motorvägen
Underbara man
Väggana kantas fortfarande av bilder på dom ihop.
Hennes lukt har försvunnit i takt med bladens gröna färg och de numera bruna bladen skänker numera ingen glädje.
bilderna stirrar på mig ibland men jag försöker att inte tänka på dem. Jag försöker att känna mig välkommen här och han gör inget för att motverka det. Han välkomnar och värmer med mjuka ord och varma händer.
timmen är egentligen aldeles för sen men musik och hans hejdå-kyssar håller mig vakna.
Den mannen för mig till en tid bortom motorvägen
Underbara man
Egentligen Känns mina fingrar tomma!
Känns som om hela min själ snarare liknar ett trassel än klara rena tankar.
Älskling du skapar trassel i mig.
Inte nödvändligtvis på ett negativt sätt men jag vet inte alltid hur man hanterar det. Hur jag ska hantera dig.
Du har mitt hjärta i din hand fast du inte vill tro det.
Du skapar så många olika känslor i mig att dom inte får plats.
Jag älskar dig så att mina ögon fylls av tårar. Ibland av glädje, ibland av oro och ibland av osäkerhet och rädsla.
Jag är så jävla rädd....
Det är mitt fucking jävla stora fitt problem det är att jag är så jävla RÄDD
