Älskarinna....

Under nattens bilstund säger han "Vi" om oss, han rättar sig snabbt skratta och säger

Haha ne något "vi" kommer det ju aldrig finnas hahahaha

Ett skratt som i verkar ha en form av nervositet i grunden. Jag skrattar med men tänker samtidigt

Oj vad menar han nu?.

Kanske jobbar den överanalytiska delen av mig hjärna sönder varje ord, rörelse och blick han ger mig. Försöker jag skapa ett mellanslag, en plats där vi kan få andas och bara ge varandra allt.

Eller finns det faktiskt ett VI??????