Älskarinna....

Helgen har varit tung. Många timmar stirrandes i väggen med tårar rinnandes ner för mina kinder medans jag har försökt förstå att mormor har lämnat denna världen.

Har därför varit skönt att ha två underbara vänner här.

Haakon hade lovat att ta med oss på en lite tur runt i skärgården här.

Efter att vi vaknat och ätit en frukost bestående av lite för mycket mat klädde vi på oss nog kläder för att överleva en istid.
Luften hade den där fantastiska krispigheten bara en kuststad kan få på morgonen.

Solen lös i ögonen när vi gick den korta vägen ner till hamnen där han stod med motorn igång, håret lite morgonruffsig, en cigg i ena mungipan och dom blåa ögonen gnistrande av solljuset.

Mina knän blev svaga jag tittar ner på min skakande hand och viskar jag nästan ohörbart det är Han.

Dem tittar på mig och räcker fram sina händer för att hälsa.