I den tryckande luften tycks det inte finns rum för frågor.
Jag damp ner i en barstol bredvid honom sent igår.
Han tittar på mig med trötta ögon, ögon som normalt sett alltid har en livsgnista som skiner ända ner i min själ. Men idag var det bara dött. Han fångar upp min blick och säger
Kör mig hem.
Givetvis ska jag göra det. Vi sätter oss i bilen som så många gånger förut.
Han tar min hand och säger
Kör mig bara hem, jag orkar inte mer idag
Medans mörkret följer oss hem till honom vill jag fråga vad det är som inte stämmer, Men den tunga fuktiga och tryckande luften tycks inte ge mig något tillfälle för detta.
Kommentarer
Trackback
