Älskarinna....

I det ögonblicket, första gången han klev in i mitt liv tänkte jag "Honom ska jag hångla med".

Jag kanske till och med tänkte "ligga med".  Sen hann jag inte tänka så mycket mer innan det var dags att återgå till det varma köket där stressen från de stark tillströmmande gästerna slog honom ur tanken.

Någonstans långt bak i mitt undermedvetna hade dock hans bild etsat sig fast. Mystisk. Oförklatbar. Ofrånkomlig.

Ett par dagar senare gick jag ut i matsalen för att byta ett par ord med restaurangchefen om kvällen. Så satt han plötsligt åter vid baren. Han, som jag ännu inte visste något om. Han som bara fanns där som en mystik i mitt liv.

Jag såg bara ryggtavlan på honom men viste ändå att det var han! Chefen pressenterade oss för varandra, vi mötte trött varandras blickar, log ett leende och skakade hand. Haakon-Andrea

Resan hade redan här tagit sina första små försiktiga steg.