Kan inte kräkas mera ord

Jag sitter med fingertopparna trummandes mot tangentbordet.
Msn denna underbara tekningska acessoar, Jag slänger med ord till höger och vänster. Allt medans mina vänner försvinner från sina datorer mot den varma omslutande sängen ökar mitt begär efter att blogga igen.

Han finns där i mina tankar, mina drömmar och i mina vakna stunder. Han håller om mig och andas mig tungt i nacken. Timmarna flyger medans vi förlorar oss i varandra.

Dom har flyttat isär, dom har tagit ett steg mot att leva utan henne men han har inte valt bort henne, dom bråkar inte, dom är överens dom är bästa vänner. Frågan är nu om det finns en plats för mig i hans värld eller om han bara måste sakna henne en stund.

Kan jag finna en plats i mitt liv för honom? Mitt liv är högljudt, färgstarkt oroligt och ibland flyende. Kan vi hitta en plats att vila på ihop? Ska vi åt samma håll?
 

Rädsla

Jag är rädd.

Någon har ringt till henne och sagt exakt hur många nätter vi har spenderat ihop var hur och när.

Jag tittar mig mer än en gång om dagen över axeln och förföljelsemanin är nära

RSS 2.0