Natten håller mig.
Medans natten timmar springer in i min famn formar den mig.
Gör mig fundersam, vissa gånger kall men framförallt naken.
Jag vet inte varför. Under dagen skaps tankar, ord formuleras och handlingar utförs. När natten gör sitt starka intrång ska allt detta packas ihop i min hjärna vändas och vrida på, analyseras och värderas, laggas i fack.
Han är min man har är mig kär. Han, han, han.
Det e fan inte bara, jag kan inte vara kär, jag vet inte hur man älskar en annan människa, jag vet inte hur man släpper in någon i mitt hjärta. Jag blir galen.
min själ är trött och behöver få vila i hans varma underbara famn.
Jag älskar dig, min man.
